jag MÅSTE se denna http://www.youtube.com/watch?v=GUjiOHA7GAo

Interjuv!!

Kollade min mail i morse och såg att jag hade fått ett mail från Hemköp i Nordstan och de ville att jag skulle kontakta dem så sagt och gjort så ringde jag till telefonnummret som jag fick i mailet och jag ska på interjuv på fredag klockan halv 3!! Känns verkligen som det håller på att ljusna nu så jag slipper gå arbetslös.

Blev på riktigt bra humör nu trots jag fortfarande är sjuk men jag kommer defenitivt vara frisk på fredag :D

Sjukhusvistelse

Runt den 1 april (ironiskt nog) så insjuknade jag i vad jag trodde var först magsjuka.
jag fick inte behålla något och min mage värkte hela tiden och och jag var tvungen de sista dagarna i den veckan att ligga med en kudde runt magen för det kände olidligt.

Klockan 2 på natten den 4 april så stod jag inte ut längre och ringde till sjuktaxi även om jag innan på dagen hade ringt sjukupplysningen och de sa att jag hade magsjuka (vid detta laget trodde jag att jag hade förstoppning. På något underligt sätt så även om jag är folkboförd i Härryda så ramlar jag ur deras register men efter många om och men så fick jag en sjuktaxi att komma och hämta mig.

Resan till sjukhuset var olidligt då det kändes som föraren körde i varje väggrop till Sahlgrenska.
Väl på akuten så var det otroligt liten kö(två pers) vilket kändes bra och vi fick komma in till läkare nästan direkt som kände på min mage och sedan kördes vi ut och jag fick ligga på en bår och vänta någon timme.

Efter ett tag så skickades jag till avdelning 40 där det var så många människor så jag blev lite vilsen och en läkare pratade med mig om vad det kunde vara t ex Crons sjukdom(vilket var lite onödigt att skrämma upp min älskling) men jag kände inte mig riktigt klar och det var mycket jag missade av vad han sa.
Sedan lades jag i en riktig säng och jag fick byta kläder och skickades snabbt till röngten där de inte verkade hitta något så jag skickade tillbaka till avdelningen och efter en stund kom en dam in och sa "Vi får göra en akutoperation på dig så vi får se vad som är fel med din mage." Varav jag visste inte vad jag skulle tänka, jag hörde orden men fick inte in dem.

Jag blev förbered och blev skjutsad till en försal innan operationssalen där jag fick ligga ett tag och pga jag inte sovit på hela natten så somnade jag till en stund. jag vaknade ibland av att sköterskor kom och fråga om mitt personnummer och hur jag mådde och jag svarade frånvarande och mumlade mitt personnummer precis som en läxa jag lärt mig utantill.

Efter ett tag så blev jag införd i operationsrummet där jag fick ligga på någon brits med armarna utfällda som Jesus... kände mig ganska fånig då men alla människor i rummet brydde sig inte, de var ju proffs. jag fick andas in sömnmedel och räkna tio och sen blev allt svart för mina ögon.

När jag vaknade kändes det som jag låg i ett litet grönt rum och fick reda på sen att det var uppvaknadetssalen och det var egentligen en väldigt stor sal ;) i fjärran hörde jag Ein sa "jag har pratat med din mor och hon och din syster kommer upp imorgon" sedan föll jag in i mörkret igen.

Nästa gång jag vaknade var Ein borta pga han var tvungen att åka hem och sova.
men stunden jag vaknade drabbades jag av panik pga jag hade något i båda mina näsborrar och jag frågade sköterskan om jag fick ta ut det och hon sa att vi skulle ta ut båda pga jag inte behövde dem längre. jag var jätterädd att den första skulle göra jätteont men det var bara en liten syreslang som vara sattt löst så jag trodde det skulle gå bra med den andra också.... men nej... det blev att rycka och jag skrek ut ett par fula ord men bad om ursäkt direkt eftersom det kändes pinsamt varav sköterskan sa att det var okey, hon visste att det gjorde väldigt ont.

Bara ett par minuter blev jag medveten om den obeskrivliga smärtan i buken och drog bort sjukhuslinnet varav jag såg att hela min mage var inplåstrad och det var i den vändan kände jag att jag inte kunde röra mig heller utan att jag kändes som jag höll på att vridas i dödsplågor. Det enda jag kunde göra var att kalla på sjuksyster och få smärtstillande och blunda för nålen, bara några minuter senare så försvann smärtan och jag föll in i sömnen igen.

Nästa gång jag vaknade träffade jag läkaren som hade opererat mig och han berättade att jag hade råkat ut för brusten blindtarm och jag hade kommit in i tid för att bli räddad men försent för att få ett litet ärr på sidan så jag fick ett akutsnitt dvs över hela buken och det var väldigt infekterat i magen och fullt med var. så de fick göra dräneringshål i mig för att få ut allt.

Nästa dag hade jag besök och det var min mamma och min syster och Ein som kom och hälsade på. Mamma sa att gubbarna bara snackade hon och Anna(min syster) tog saken i egna händer och beställde biljetter direkt upp till Göteborg för att få se mig. Jag fick också höra att mamma hade berättat för pappa att jag låg på sjukhuset och han hade börjat gråta och då hade jag inte ont i magen för en kort stund men i hjärtat.

Vi pratade ett tag och de fick mig skratta mycket viket var skoj men ändå inte pga mitt sår värkte så fort jag skrattade men under en stund så sa mamma det kunde ju ha gått värre för mig vara jag sa skojigt "vaddå skulle jag dött eller?" varav det blev knäpptyst i rummet och alla skruvade sig och man riktigt hörde syrsorna spela, tydligen kan man dö av brusten blindtarm vilket jag inte visste,Senare sa mamma att de skulle låta mig vila så skulle de gå runt på Nordstan en sväng, jag blev smått ledsen för att jag ville inte att de skulle försvinna från mig, men jag hade inte så mycket till val så de fick gå iväg och jag somnade rätt snabbt

Efter ett par timmar var de tillbaka och då fick jag blommor och ett presentkort på H&M(vilket resulterade i två tröjor när jag blev frisk). Jag fick även besök av min svärmor och Eins styvsyster och jag fick två gosedjur(en räv och en panda) räven fick heta tage och pandan fick heta hasse och hasse fick bli mitt sällskap om nätterna då jag kände mig så ensam pga Ein inte var där.

Ett par dar gick då jag var ensam,Ein hade blivit förkyld och ville inte smitta mig när jag var så svag. Jag blev upptvingad ur sängen så de sa att det var viktigt för min tillfriskning att röra på mig och jag började få tabletter istället för genom dropp men när jag satt upp en av dagarna kände jag mig sjukt illamående och plötsligt hörde jag mig själv skrika så gott jag kunde att jag var tvungen att spy, jag skrek det som ett mantra och de gav mig genast en spypåse och det kändes som jag blev tömd på allt innehåll i mig och magen värkte mer än förr. Jag fick lägga mig igen efter det eftersom de såg att jag blev helt slut.

En av dagarna så skulle jag bli tvättad och få plåstret bytt och jag hade två roliga sköterskor som hjälpte mig att byta plåstret men det var inte så skoj när de drog bort plåstret pga de på operationen hade plåstrat lite långt ner... jag fick en gratis rakning om man säger så... och de led med mig när de såg min min.

Dessa dagar då jag inte ens kunde röra mig på men inte kunde sova brukade jag sova, prata med min sänggranne(som tyckte jag såg ut som en liten prinsessa när hon såg mig när jag sov med hasse när hon kom in på avdelningen), lösa korsord som jag fått av mamma och lyssna på rix fm vilket var rätt avkopplande och inte ha datorn hos mig även om gubben undrade hela tiden om jag inte ville att han skulle ta med datorn till mig.

Efter några dagar så kunde jag börja gå runt och försöka gå på toaletten (vilket gick bra efter en dag) även om det var korta stunder jag gick så kändes det outhärdligt men ändå bra för då visste jag att jag blev friskare. Vid detta laget så fick jag börja äta fast mat igen och natten innan hade jag drömt om knäckebrödsmackor med kaviar så det var mitt första förslag när jag fick äta och sköterskan frågade vad jag ville ha.

Sen kom dagen så läkarna pratade om att skriva ut mig men de var inte säkra eftersom jag inte svarade väl på antibiotikan och spydde av den så jag var envis och tvingade mig att bli bätte och nästa dag skrevs jag ut och Ein kom och hämtade mig och han fick med sig mina mjukisbyxor så jag slapp gå i mina jeans(kunde bara gå i mjukisbyxorna i två veckor efter och inga jeans :( ) vi fick ta sjuktaxi hem och och då var det självklart klödd också med att jag trillat ut ur registret men det löste sig till slut och tyvärr fick vi med oss en lite för överförfriskad man men han gick av rätt snabbt och jag slapp sitta vid honom efter som jag satt fram och jag hade väldigt ont. Sedan när jag kom hem fick jag ligga mest och sova,titta på tv eller sitta vid datorn, min kisse hade fått en väldigt stor gravid mage vid detta laget och en vecka efter jag hade kommit hem så födde min älskling fem stycken små underbara bebisar men jag kunde inte vara kattungemorska pga de hade lagt sig inne bland allt Eins datorgrejer så det var Ein som fick vara kattungemorska och allt gick bra förutom att det var kallt på golvet så Ein fick hålla Gandalf varm medans Tuffs födde de andra.

Ett par veckor efter så skulle jag ta ut mina agraffer i magen på vårdcentralen så jag kunde läka väl men jag gjorde misstaget att åka själv(busschaffören blev orolig och tyckte jag såg väldigt blek ut och skulle säga till om jag blev värre) vilket jag trodde jag kunde och sköterskan tyckte jag såg lite blek ut så jag fick sitta i väntrummet till bussen gick men jag tyckte magen kändes konstig och när jag tittade ner så hade jag blodat igenom plåstret,tröjan och handduken jag fick för att ha tryck på magen så det var bara att försöka få tag på sköterskan igen och jag fick lägga mig ner igen och de fick plåstra om mig igen och Ein fick åka och hämta mig så jag inte åkte själv hem.

En annan händelse var när jag trodde jag var stark nog att åka och handla (Ein var med mig då) och jag hade varit dum och slarvat med frukosten den dagen så när vi var vid busstationen och skulle åka hem höll jag på att svimma och kunde inte se klart så jag fick sitta ner och vi hade köpt färdiga snabbvåfflor innan och jag fick äta på en sån så blev det bättre sen men jag har lärt mig att man ska absolut inte slarva med att äta.

Efter ett par veckor efter operationen skulle jag på återbesök hos läkaren och jag frågade då hur länge jag hade på mig om jag inte hade åkt in och jag fick som svar "ja inte många timmar...." då blir man lite skraj.

Och nu slutningen fem månader efter operationen så känner jag mig nästan helt återställd förutom vissa gånger då jag överanstränger mig väldigt mycket så känns det i ärret.

Ein har varit ett otroligt stöd genom hela denna process och jag älskar honom otroligt mycket och när jag frågar honom nu vad han tycker är det finaste på mig säger han alltid att det är mitt ärr pga då vet han att han har mig kvar och han var nära på att förlora mig.

Så med denna erfarenhet så säger jag en kliche.. TA INTE NÅGOT FÖR GIVET OCH UPPSKATTA VARJE DAG SOM DET VORE DEN SISTA.

för er som vill se hur mitt är såg ut några veckor efter operationen, jag hade även ett hål i ärret pga under tiden det läkte så gick jag upp i vikt och ärret vidgades och så även hålet.

http://www.youtube.com/watch?v=_y6EkhCJik8

...

Ikväll blir det tacos och film.
Jag och min älskling ser på Iron Man just nu medans jag har 50 ton tvätt i tvättstugan ;)

Imorgon kommer ett tyngre och djupare inlägg på bloggen så ni som läser min blogg får en överraskning ;)

Nya byxor

Var i Allum idag och köpte ett par nya snygga byxor som passade som en smäck

Var lite deppig innan pga jag gick i ALLA klädesaffärerna och letade febril efter min storlek och det högsta de hade var stl 40 som max och det får jag knappt benen i :P höll på att bli så desperat så jag gick till mamma-avdelningen :S var även inne på Lindex och de har en avdelning som heter Generous men där var byxorna anskrämliga antingen var det tantbyxor eller "white trash"status :S

Så jag gav upp men vi var tvungna att vänta en halvtimme på bussen så sa gubben min att kolla en en gång till och tror ni inte att jag hittade ett par byxor som var i min storlek ^^ och de var inte alls dyra heller, bara 149 kr ^^ foton kommer när jag fått en bra bild på den ;)

Man mister ju tron på mänskligheten...

Man mister tron på mänskligheten när man ser sådana här klipp XD roliga men ack så tragiska

http://www.missvalentine.se/?p=1518


Har snart fixat klart i köket tar bara en paus nu för att återfå krafter för ett sista ryck

Dagens rätt: Hemmagjorda köttbullar med pommes frites

edit: Dagens rätt: blir Tacoinspirerad köttfärsås med pommes frites istället :) sista sekunden-beslut ;)

Mitt liv som arbetssökande

Nu har jag varit arbetssökande i 6 månader och fortfarande inte fått något jobb, ska eventuellt få praktik någonstans...förhoppningsvis.

Men jag försöker se positivt iaf och gubben min säger att för varje nej så kommer du närmare ett ja.

Idag så blir det fix i köket och sen när allt är klart ska jag njuta av en varm kopp te :)

Over And Out