mobbing

nu ska jag berätta lite om min högstadietid

jag var mobbad, inte helt utfrusen men kände inte mig som en i kompisgänget jag var deftentivt inte i det "populära gänget" även om jag hade drömmar att tillhöra dem, patetiskt egentligen nu när jag på "äldre dar" tänker på det att man ville vara med dom när dom söp sig medvetslösa och tjyvrökte och försökte vara så "coola" som möjligt, man var bara en wannabe när man för första gången drack och rökte sin ciggarett vilket var fruktansvärt vidrigt kan inte förstå varför jag fortsatte röka egentligen och jag som har alkolism i släkten också men jag gjorde väl bara för att passa in och ville känna mig som en innemänniska.
jag minns inte så mycket av min högstadietid egentligen för jag har förträngt det mesta det kom jag på när jag snackade men en gammal skolkompis som jag fortfarande har kontakten med att när hon berättar om saker jag har varit med om så minns jag inte det, jag minns bara några få saker som var väldigt sårande t ex jag blev kär ofta och jag hade oturen att bli kär i en innekille och jag skickade en ros till honom på alla hjärtans dag(6 år sen på tisdag) och jag gillade verkligen denna killen men han sårade mig djupt och gjorde mig till ett skämt på hela skolan så jag mådde inte så bra efteråt där jag grät mig själv till sömns och hatade skolan och lovade mig själv att aldrig mer visa känslor i skolan till en kille för ingen gillade mig och jag skulle bara bli skolans skämt igen.
eftersom jag var blyg och uppväxt med att man inte skulle göra sig till besvär och inte ifrågasatta någon och inte brukade säga något på lektionerna så satt jag mest tyst och jag var tyst i korridorerna och försökte undvika alla människor och jag brukade gömma mig på skolans toaletter när jag inte orkade med trycket med allt folk som var i korridorerna på rasterna och några "populära" killar tog och utnyttjade det och brukade mobba mig och men då hade jag fått nog jag berättade det för min storebror som praktiserade på skolan som jag än idag är tacksam över att han hjälpte mig han och hans kompis(om var biffig också som min bror) gick fram till "ledaren" och sa ungefär " du ska ge fan i att mobba min syster för då kommer jag tillbaka och då blir det synd om dig" och han lät bli mig efter det och för ett år sen (har förändras mycket sen högstadiet) så satt jag på busshållplaten och väntade på bussen till eslöv och han kom fram och undrade om jag visst när nästa buss till malmö gick jag satt hlt chockad och undrade om han verkligen inte kände igen mig men efter ett tag sa jag att han kunde kolla på tidstabellen en bit bort för jag visste inte och han tack och jag satt och funderade om han verkligen inte kände igen mig eller om det var så att han fortfarande var rädd för att min bror skulle komma efter honom..

när det är klassåterförening brukar jag gå på dem inte för att det är kul men för att se om folket har förändrats något vissa har förändras totalt andra inga och de brukar säga att vi måste hålla kontakten och fortfarande vara vänner... bullshit! säger jag bara en vän mobbar inte en och en vän ställer upp för en när det är svårt jag hade ett par få vänner som ställde upp för mig och inte var det dom!

folk omkring mig i högstadiet tyckte jag var en misslyckad människa och var dum och ful men det var jag inte när jag tänkte efter jag hade vänner och jag var inte dum jag gick ut med betyg så jag kom in på gymnasiet och nu mår jag betydligt bättre än vad jag gjorde i högstadiet jag har ett bra liv nu jag har en sambo som älskar mig ,två små rara katter, massvis med vänner som verkligen gillar att umgås med mig och jag läser upp mina gymnasiebetyg(skolkade för mycket) och har inte fått ett enda ig

men ibland när jag är ute på stan och oc ser en gammal mobbare blir jag rädd och tror att det ska bli precis som i högstadiet men då tänker jag att jag har lyckas bättre än dem och när jag går förbi med ett ett stort leende på läpparna och tänker inombords att jag är bäst så ser jag deras sura miner och då förstår jag att jag har rätt och de kan inte mobba ner mig för de har inte den kraften längre